Efter svåra upplevelser -då man känt sig mycket hotad, rädd, maktlös eller överväldigad är det vanligt att reagera med oro, mardrömmar, påträngande minnesbilder eller känslor av att vara ständigt på sin vakt. För många går dessa reaktioner över med tiden men för en del dröjer symtomen kvar, ibland i månader eller år, och de kan påverka livet på många plan. När reaktioner inte klingar av med tiden och påverkar ens livskvalitet och mående kan det handla om posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) eller andra traumarelaterade tillstånd.
Att leva med PTSD kan göra vanliga situationer svåra att hantera. Situationer som för andra känns helt normala som att åka kollektivt, gå in i en affär, vara med på ett möte – kan väcka stark oro. Plötsliga ljud, trängsel, fysisk beröring eller bara känslan av att inte ha kontroll kan trigga ångest och påminnelser om det som hänt. I stunden reagerar kroppen som om traumat händer igen, trots att det tillhör det förflutna. För många blir det ett ständigt arbete – att hantera reaktionerna, att hålla sig samman, och samtidigt försöka fungera i en värld som inte alltid ser vad som pågår inombords.
Det har gått över ett år sedan olyckan. En sekunds ouppmärksamhet från en annan förare, ett däck som tappade greppet – detaljerna är suddiga, men känslan är kristallklar. Den sitter fortfarande i min kropp. För mig började inte det svåra när bilen krockade, utan när livet efteråt skulle fortsätta. Varje morgon vaknar jag med hjärtat dunkande, ibland genomsvettig efter en mardröm där smällen återupprepas. Sömn är inte vila längre – det är en kamp mot minnet. Jag undviker att köra bil, ibland till och med att åka med andra. Bara ljudet av däck som bromsar för snabbt kan kasta mig rakt tillbaka till olyckan. Det är som att min kropp tror att jag fortfarande är i fara, fastän jag vet att jag är trygg. I vardagen försöker jag leva så ”normalt” som möjligt. Gå till jobbet, handla, träffa vänner. Men det finns alltid en underliggande vaksamhet. Jag är ofta trött, mentalt utmattad, för att jag ständigt måste hålla koll på mina reaktioner. Jag har lärt mig vilka platser som triggar mig – som rondellen där olyckan hände – och jag undviker dem. Inte för att jag vill, utan för att jag måste. Relationer har blivit svårare. Det är inte alla som förstår varför jag ibland drar mig undan, eller varför jag reagerar starkt på små saker. Jag önskar att jag kunde förklara, men orden räcker inte alltid till. PTSD syns inte utanpå – det gör det svårt för andra att förstå hur verkligt och närvarande traumat är, varje dag.
Det är svårt att förklara hur det är att leva med något som aldrig riktigt släpper taget. Det har gått tid – månader, kanske år – men ändå känns det som att det just hände ibland. Övergreppen är över, men det som hände lever kvar i mig. Som ärr på insidan som ingen ser, men som jag känner varje dag. Jag kan vakna mitt i natten med en känsla av panik utan att veta varför. Kroppen minns, även när jag försöker glömma. Ibland är det dofter, ljud eller röster som triggar mig – helt vanliga saker som för andra betyder inget, men för mig drar igång ett helt försvarssystem. Jag blir stel, får svårt att andas, tappar bort mig själv för en stund.Det sociala livet är inte som det brukade vara. Jag har blivit mer reserverad, mer försiktig. Jag litar inte på folk på samma sätt längre – inte för att jag inte vill, utan för att min hjärna har blivit programmerad att vara på sin vakt. Det krävs mycket av mig att gå på fest, sitta nära någon, eller bara vara i ett rum med för mycket ljud eller rörelse. Min kropp känns inte alltid som min. Det är en märklig känsla – som om jag ibland kopplas bort från mig själv. Jag duschar länge, försöker tvätta bort det som hände, fast jag vet att det inte går. Och även om jag ser mig själv i spegeln, kan jag känna mig som en främling i mitt eget skinn.
Jag står vid spisen och rör långsamt i såsen. Det är bara jag hemma, men ändå går tankarna snabbt – smakar det här tillräckligt? Borde jag ha valt något annat? Gjort mer? Mindre? Som om någon fortfarande sitter i rummet, beredd att kritisera det jag gör. Det har blivit en vana att ifrågasätta mig själv i förväg, att försöka förutse hur något kan tas emot – även när ingen är där för att reagera. Under tiden med honom handlade så mycket om att undvika att göra fel. Det kunde vara små saker – vilken kopp jag valde, hur jag ställde frågorna, om jag svarade snabbt nog. Jag lärde mig att anpassa mig utan att tänka. Att läsa stämningar, justera mig efter hans humör, tona ner mig själv. Då kändes det som det enda sättet att hålla relationen flytande. Jag vet att jag gjorde det för att överleva. Men spåren av det finns kvar. Jag märker det när jag är med andra och genast börjar fundera över hur jag uppfattas. När jag ber om ursäkt innan jag ens vet om jag sagt något fel. När jag plötsligt tappar kontakten med vad jag själv tycker, eftersom jag fokuserar så mycket på hur den andra verkar känna. Det finns stunder då jag undrar vad som blev kvar av mig. Om jag verkligen har några egna preferenser, eller om jag bara lärt mig att spegla andras behov. Det är inte hela tiden, inte varje dag, men ofta nog för att jag ska bli trött på det. Trött på känslan av att jag måste prestera för att förtjäna lugn, eller kärlek. Och när jag inte lyckas med något, när jag känner mig bortglömd eller osäker kommer värdelöshetskänslan. Då hör jag hans gamla ord inom mig, de där meningarna som satte sig fast: att jag är känslig, jobbig, inte tillräckligt, för mycket, äcklig. Jag vet att de inte är sanna, ändå är det som att kroppen reagerar innan tanken hinner säga emot.
Ofta syns inte PTSD på utsidan – men bakom det lugna yttre finns en person som varje dag gör ett stort jobb för att hantera sin verklighet. Att leva med PTSD kan vara mycket påfrestande, men det är viktigt att komma ihåg att det finns hjälp att få. Med rätt stöd och behandling går det att må bättre och få tillbaka känslan av kontroll och trygghet i vardagen.
På Enhagens psykoterapimottagning erbjuder vi behandling av posttraumatisk stress och traumarelaterade besvär med två av de mest väletablerade och evidensbaserade metoderna: Prolonged Exposure (PE) och Eye Movement Desensitization and Reprocessing (EMDR). Och vårt mål är att erbjuda ett professionellt, respektfullt och tryggt bemötande – med fokus på din återhämtning.
Prolonged Exposure (PE) är en form av kognitiv beteendeterapi som utvecklats särskilt för att behandla PTSD. Metoden hjälper dig att gradvis närma dig minnen, situationer och tankar som du kanske undvikit efter en traumatisk händelse. Genom att stegvis exponera dig för det som väcker rädsla eller ångest, i en trygg terapeutisk miljö, minskar undvikandebeteenden och symtomen lindras över tid. PE har starkt vetenskapligt stöd och rekommenderas av bland annat Socialstyrelsen och internationella riktlinjer som en förstahandsbehandling vid PTSD.
EMDR-terapi är en evidensbaserad psykoterapimetod som används för att bearbeta traumatiska upplevelser och svåra minnen som påverkar vår vardag. Metoden utvecklades på 1980-talet och har sedan dess etablerats som en effektiv behandling vid posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och andra trauma- och stressrelaterade tillstånd. Under EMDR-terapi får du möjlighet att bearbeta minnen som känns överväldigande, skrämmande eller fortfarande är känslomässigt laddade – trots att de kanske inträffade för länge sedan. Genom att aktivera hjärnans naturliga bearbetningssystem med hjälp av bilateral stimulering, oftast i form av ögonrörelser, hjälper EMDR dig att ”låsa upp” och omstrukturera minnen som fastnat. Det är inte ovanligt att starka känslor eller kroppsliga reaktioner klingar av under behandlingen, samtidigt som negativa tankemönster förändras.
Både PE och EMDR har omfattande forskningsstöd och används världen över inom psykiatri och psykoterapi. Målet med behandlingen oavsett metod är att du ska få stöd i att förstå och hantera det du varit med om. Genom behandlingen arbetar vi för att minska ångest, oro och andra svåra känslor som kan vara kopplade till traumat. Du får lära dig strategier för att känna dig trygg och stabil i vardagen, vilket även kan bidra till bättre sömn och mer energi. På sikt är målet att du ska kunna återfå glädje och uppleva en ökad livskvalitet.
Valet av behandlingsmetod sker alltid i samråd med dig, med utgångspunkt från dina individuella behov, mål och önskemål och våra omfattande kunskaper och erfarenheter av traumabehandling.
kontaktuppgifter, beskrivning av vad vi gör, genvägar/innehåll, behandling, om webbsidan integritetspolicy, kakor, tillgänglighetsredogörelse
Enhagens Psykoterapimottagning
Kontakt mail/telefon
Adress
Här möter du erfarna legitimerade psykoterapeuter. Vi erbjuder psykoterapi, krisstöd, föräldrarådgivning och föräldrastöd utan väntetid. Vårt fokus är att ge trygg och kvalitativ god vård som bygger på ett respektfullt och förtroendefullt bemötande.
Susanne Eriksson Tfn: 076-855 77 58 Email:Susanne.Eriksson@enhagen.net
Elisabet Jansson Tfn: 073-715 00 22 Email:Elisabet.Jansson@enhagen.net
Adress Täby: Enhagsslingan 6, 187 40 Täby
Adress Norrtälje: Kaserngatan 1, 761 41 Norrtälje